aktuellt Annas vardag Mind välbefinnande

Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning

Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning /trendotraning.se

”Vi lever i ett ätstört samhälle där allt fler mår dåligt över mat, vikt och träning. Men det behöver inte vara så!”

Det finns hjälp att få. Ord ur nyutkomna boken ”Jätteviktig – att må bra efter en ätstörning” där Terese Alvén vill ge inspiration och tips till ett glädjefyllt liv i balans och få alla att inse hur viktiga de är. Boken är en uppföljning på ”Viktig – från matmissbrukare till träningsförebild”, där Terese skriver om sin egen väg ur matmissbruket, medan det i nya boken även är nio andra personer som berättar. Alla med olika bakgrund och problem, men med samma komplexfyllda syn på sin kropp, vikt och där delar med sig av sina livsberättelser. Genom berättelserna i boken får du som läser inspiration till ett friskare liv och tips på hur du får ett sunt förhållningssätt till din kropp, kost och träning.

Om detta svarade jag på frågor i en paneldebatt under gårdagens pressrelease. Även jag har ju gått igenom samma resa, blivit frisk efter en ätstörningsbehandling och vet att det inte är helt lätt är att följa det du lärt dig ute i vardagslivet. Därför tycker jag precis som Terese att det här är ett jätteviktigt ämne att fler får information om och guidning i.

terese_jag_malin_jatteviktMalin Nylén, jag och många med oss firade Terese jätteviktiga bok med trevligt mingel igår kväll. 

Frågor jag svarade på i debatten.

Du har varit drabbad av en ätstörning. Kan du berätta lite kortfattat om hur det började för dig.

I övergången från mellanstadiet till gymnasiet drabbades jag av anorexi och som vuxen, för ca tre år sen, av ortorexi (en ätstörning med kombinerat tränings- och matmissbruk). Orsakerna jag ser nu i efterhand är att jag båda gångerna gått igenom perioder av låg självkänsla med mindervärdeskomplex och prestationspress – ångest som jag försökt att ta kontroll över med mat och träning. Två saker jag älskar och har stort intressen inom, men istället (och kanske just därför?) använt för att fly problemet på ett osunt sätt.

Vad blev vändpunkten?

Båda gånger har jag fått hjälp av närstående, terapeuter men båda gångerna är det min egen insikt och vilja som gjort mig frisk. Jag har varit medveten om att jag inte mått bra, men en puff från familj/vänner har behövts för att ta det slutgiltiga steget att söka hjälp. Senaste gången var det en vän som frågade hur jag mådde och ärligt sa att jag inte såg frisk ut. Det var droppen som fick mig att söka hjälp, så stöd och uppmärksamhet av personer jag kan anförtro mig till har behövts båda gångerna.

Raw food choklad /trendotraning.seUnder kvällen bjöds vi på fantastiskt god choklad, godis jag skulle undvikit för ett par år sen, men idag gärna mumsar på. Men inte heller för att jag ”borde”, utan för att jag vill – skillnaden precis efter en ätstörning och nu när det gått ett par år. Att äta och träna för att jag själv vill och mår bra av/tycker det är gott det istället för att göra/äta det för andras skull.

Du tränar mycket, jobbar med träning och inspirerar andra, hur hittar du balans idag mellan träning, vila och kost?

Som personlig tränare, med flera utbildningar och egen erfarenhet sedan 15 års tid inom träning och hälsa, har jag kunskapen om hur vi kan leva i god balans. Dock är det lättare att berätta för andra vad som är rätt än att leva efter det själv, men min bästa metod är att sänka kraven och förväntningarna på mig själv. Detta gäller även att försöka leva i ”perfekt balans”, något jag inte tror att någon har, och som i sig kan vara en stress.

Idag reflekterar jag mycket över hur jag lever och försöker se till vilka bitar jag behöver mer av eller dra ifrån för att må bra. Jag lyssna mer på kroppen eftersom den är smartaste guiden för balans och sätter inte upp några tvång eller regler – även om jag fortfarande tränar mer än genomsnittet. Skillnaden mot när jag mått dåligt är att jag äter och tränar för att jag är värd att må bra, värd glädje och att känna mig stark – inte för att ta kontroll eller straffa mig själv.

Vad skulle du vilja se för stöd på gym och idrottsföreningar?

Eftersom ätstörningar är så vanliga bland tränande tycker jag det skulle vara bra om alla anläggningar hade någon/några med kunskap om detta. Personer som kan ta en medlem åt sidan och fråga hur han/hon mår, egentligen, om det finns tecken på en ätstörning.  Någon som visar förståelse utan att värdera och eventuellt kan ge råd om vidare behandling/expert att prata med. Idag stängs personer med ätstörningar istället av från anläggningen, men den sjuke kommer ändå fortsätta sitt missbruk på andra gym, löpspåret och hemma.

Vad har du för tips till någon som har haft en ätstörning som vill börja träna igen. Hur gör man för att det ska ge energi och glädje?

Min metod har varit att ta hjälp av en PT och få en träningsplan att gå efter istället för att gå tillbaka till gamla mönster. Andra tips är att alltid låta lusten styra och fokusera på känslan istället för synliga resultat. Att kanske träna ihop med en vän eller någon annan du tycker om och lägga fokus på glädje, styrka och upplevelse istället för utseende och prestation. Precis som med kosten, att tänka välmående och ”kärlek till dig själv” – idag och på sikt, istället för snabba resultat.

algar_sthlm

Som alltid när jag blir påmind om hur jag mådde när jag var sjuk, eller när jag möter andra med ätstörningar, känner jag en enorm tacksamhet över att jag verkligen svalde stoltheten och sökte hjälp. Saker jag funderade på när jag gick hem genom ett vackert upplyst Stockholm. Hur lyckligt lottad jag är som har en så fin familj, frisk kropp och ett liv som ger mig så mycket glädje.

Jag vill aldrig aldrig tillbaka till det destruktiva beteendet. Samtidigt vet jag hur svårt det är väl inne i den onda cirkeln, att det en ”frisk” person anser självklart är omöjligt att ändra som missbrukare. Därför är det så otroligt viktigt, jätteviktigt, att vi hjälps åt att informera, sudda ut skamkänslor och fördomar över ätstörningar för att fler ska bli sedda och fler ska våga söka hjälp.

Grattis igen Terese! Till en bok som verkligen behövs och som kan göra stor skillnad i många människors liv. Nu ser jag fram emot att läsa den noggrannare.

You Might Also Like

8 Comments

  • Reply
    Olivia
    21 januari 2016 at 14:56

    Jag har efter 1,5 år med viktproblem och matångest nu vågat söka hjälp för mina problem. Dels din historia om ditt sjukdomsförlopp men också just en av Thereses böcker har pushat mig den sista biten att våga erkänna för mig själv att det inte är normalt det jag hållit och håller på med.
    Ville bara tacka för en fin blogg och din historia inom detta ämne!

    • Reply
      Anna - Trend o träning
      21 januari 2016 at 20:57

      Olivia – det gläder mig att du tagit ett så bra beslut att söka hjälp. Du är värd att må bra <3

      Tack snälla och lycka till med behandlingen! Du är stark.

  • Reply
    Clara Toll
    21 januari 2016 at 16:11

    Spännande! Så viktigt ämne! Jag tror jag får köpa den där boken och utbilda mig mer på ämnet :)

    • Reply
      Anna - Trend o träning
      21 januari 2016 at 21:08

      Clara – ja, det är ett viktigt ämne och den här boken är även till för den som inte har någon uttalad ätstörning men kanske ändå ”bantar ibland” eller mår dåligt över sin kropp/kost. Bra också för utomstående att lära sig bemöta folk de ser behöver hjälp.

  • Reply
    Cornelia
    23 januari 2016 at 10:24

    Hej Anna!
    Viktigt ämne och bra inlägg!
    Relaterat till frågan du fick om vad träningsanläggningar kan göra för att ge stöd så har jag reflekterat över vissa saker. Jag tycker att det på många gymkedjor finns ett extremt fokus på utseende och ”extrema” ideal. Om man ser sig omkring på marknadsföring på gymmen, affischer för klasser och texter/bilder på väggarna kan man ofta se saker som ”Love don’t need handles” (NW), ”kom i bikiniform”, och liknande, varvat med bilder på extremt deffade personer. Fokus ligger helt och hållet på utseende och inte på glädje eller känsla som träning kan ge. Press och ideal snarare än glädje och självacceptans. Samma sak syns på många återförsäljare av träningsutrustning och kosttillskott. Jag tycker att det är både sorgligt och mycket viktigt att uppmärksamma! Visst har företagen ett stort ansvar i vilken bild och ideal de förespråkar! Men det sagt finns det som tur är ett fåtal motpoler, en an dessa Friskis och Svettis som ofta använder ord som ”rörelseglädje” och ”ge inte upp” – peppande och positiva budskap som enbart fokuserar på upplevelse istället för kroppsfixering.

    Det känns fint att du som är erfaren inom både marknadsföring samt träning har ett fint forum som detta som har gott inflytande på tränignstrender och ideal :)

    • Reply
      Anna - Trend o träning
      23 januari 2016 at 19:15

      Cornelia – ja, det är ett viktigt ämne och därför är jag glad att även Terese som är så stor skriver om det. För trots allt är det okunskap som gör människor rädda att bemöta den som har en ätstörning.

      Håller med om att flera gymanlägningar behöver jobba med detta. Under kvällen var en representant från Puls & Träning med i debatten. De har en plan för att jobba aktivt för att hjälpa personer med ätstörningar vilket jag tycker är bra. Fler borde följa deras exempel.

  • Reply
    Terese Alvén
    25 januari 2016 at 12:01

    Tack för ditt fina och viktiga deltagande förra veckan <3 och tack för att du inspirerar!

    • Reply
      Anna - Trend o träning
      25 januari 2016 at 12:26

      Tack själv Terese! För en trevlig och viktig kväll, för det fantastiska arbete du gör och nya boken. Jag har börjat läsa den nu – grym!

      Kram

    Leave a Reply