Rise and shine

yogahemma

Visst är det konstigt hur vissa saker du till 100% vet att du kommer må toppen av ändå bär emot att göra? Saker du aldrig ångrar. När du väl kommit igång. Och efteråt. Jag fick lära mig en sak på Barnkanalen (ja det händer faktiskt rätt ofta) – att vi har en ”reptilhjärna” som gärna tar över förnuftet och styrs av impulser. Som socker. Som snabba endorfinkickar av svetträning. Kanske tvärtom för dig – att reptilhjärnan vill lata sig, men oavsett kan det vara fördel att låta andra hjärnhalvan jobba ibland. För  mig själv – herregud vad skönt det är att kliva upp, rulla ut yogamattan och väcka kroppen med mjuka rörelser.

yoga_chiaEfteråt frukost som inte bara stimulerar suget en sekund. Chiapudding gjord på 2 dl mandelmjölk, 1 tsk vaniljpulver och 2 msk chiafrön, toppad med färska bär, hasselnötter och melonkärnor. Sistnämnda testar jag för första gången – mild, söt, nötig smak och rika på zink. Frön och kärnor från Risenta – nu i nya förpackningar.

Det har jag gjort för andra morgonen i rad nu. Jonas är bortrest och jag skolar in tvillingarna på ny förskola, d.v.s. inte läge att dra med dem till MiniSats efter en dag full av nya intrycka och lämna själva är inte heller ett alternativ. Men hemmaträning. Skön yoga direkt från sängen endast iförd sovstassen, ackompanjerad av Bolibomba-ljud. Inte så avkopplande mentalt, men kanske jag lär mig ytterligare något nytt och användbart?

Rise and shine ♥

Kvittot

lop_lilja_gladÄntligen sval, frisk höstluft. Bästa för löpning enligt mig. Gårdagens löpkläder: Tröja och strumpor – Craft, shorts – Reebook, skor – Merrell Allout Fuce. 

Vad vore alla de långa, intensiva, tunga och fokuserade passen om du inte får smaka på efterrätten? När du växlar ner och rör dig utan press kan du få ett kvitto på vad träningen gett, t.ex. känna hur lätt EN backe är mot att ta den x 10 vid ett backintervallpass. Återhämtning behöver inte vara = att vara stilla utan kan också innebära lättare träning. Tränar du ofta (uppåt 6 pass/vecka) kan ”varannat pass hårt, varannat lätt” vara en riktlinje att gå efter för återhämtning och resultat – både mental och fysisk.

Själv vilade jag benen helt dagen efter mina 32 km, men igår gav jag mig ut på en kortare recovery run i Lill-Jansskogen. Det onda i ena knät jag känt dagen efter lånpasset var borta och benen oförskämt pigga. Lycka – både när jag sprang och med tanke på formen. Snabb återhämtning och lätthet så tätt inpå långpasset är ett sätt att mäta träningens resultat.

Nya rekord och H.I.I.T. hit och dit – bra, men glöm inte bort den lustfyllda, lugna träningen. Trevlig tisdag!

32k & tacksamheten

lop32kbGrått, vått och vackert att vakna upp längs Stockholms klassiska löprundor.

Ett varv runt Brunnsviken, ett runt Djurgårdskanalen och totalt 32 kilometer  - precis som jag planerat. Stumma ben och seg skalle mot slutet men egentligen inte så svårt, eftersom jag var inställd på 32 km. Så är det med det mesta här i livet. Har man väl bestämt sig och vill något tillräckligt mycket blir resan enklare. Hade jag satt upp 35 km som mål hade jag fixat det också, men hade jag bestämt mig för 15 hade det varit svårt att spontant ladda om för 15 till.

outf32kSkönt att fortfarande kunna springa barbent. Löpkläder: T-shirt – Asics Stockholm Marathon, shorts – The North Face, kompressionsstrumpor – Gococo, skor – Asics.

Men. Mål ska ju också vara realistiska. Jag känner mig själv, vet vilken träning som ligger i benen, har erfarenhet och planerar långt i förväg inför stora utmaningar som dagens. Även om motivation är en stor nyckel till framgång är det ingen slump att kroppen tar mig dit jag vill – i alla fall inte skadefri. 32 km blir mitt längsta pass inför Helsingborg Marathon och eventuellt kör jag ett runt halvmaredistans nästa eller nästnästa helg, sen får det räcka. Jag vet att jag klarar maran och tror mer på att träna smart än för mycket.

grot_jordnPåfyllning efter långpasset – havregrynsgröt, banana, hallon, jordnötsmör och kesella + ett ägg, rött te och massor av vatten.

Det finns en risk att bli förblindad av målet och glömma bort att kroppen ska hålla i längden. Att efter stora prestationer tro att man är odödlig, klarar vad som helst och missar andra viktiga pusselbitar. Det misstaget har jag gjort tidigare och idag känner jag en otrolig tacksamhet för allt min kropp gjort för mig. Tagit alla smällar när jag var sjuk, burit 6 barn, byggt upp sig gång på gång och fortfarande är så stark. Om inte starkare.

jonna_grot_barFantastiskt att ha sprungit så långt och ändå hinna hem till frukost med familjen. Barnen, och att sätta annat än mina egna behov i första rum, är en stor del i mina idrottsprestationer. Man blir smärttålig och uthållig. Inte alltid bra (alltså att inte prioritera sig själv främst), men det går att få med både och med en smart plan.

Ge inte upp!

tjejmilen_startnr
Tjejmilen 6 september. Veckorna har gått så fort och jag har inte tänkt på att jag faktiskt ska springa för hjälporganisationen Plan Sverige, precis som jag gjort två år tidigare. Men igår fick jag startbeviset och inser att det är snart – helgen före Helsingborg Marathon. Ett kortare lopp med fart en vecka innan det långa blir perfekt. Hur som helst har jag inte som ambition att slå några personliga eller världsliga rekord på vare sig milen eller Maran. Jag springer numera lopp bara för att det är så jädrans härlig stämning och pepp för träningen.
b&j_nutting
Idag hade jag ställt klockan på 5.30 för att hinna med dagen långpass innan Jonas ska iväg på svensexa. Fortfarande mätt och full av energi efter en glassig filmkväll, så en banan, kaffe och kokosfett- och proteinkräm får räcka som topping i magsäcken innan jag ger mig av. Vattenflaskorna är fyllda med Resorb Sport och för det mentala såg vi ”10 000 timmar” med Peter Magnusson igår kväll, en film som att följa sina drömmar. Att du kan om du vill något tillräckligt mycket – något som detta mail jag fått av en läsare bekräftar:

 

”Hej Anna,
 
Jag heter Ellinor och tack vare dig har jag lyckats springa milen under 60 minuter! Förra året deltog min sambo i Lindingöloppet och när jag gick mot målet för att se honom passera mållinjen så stod du plötsligt framför mig. Jag hade gärna sagt hej och tackat för en jättebra blogg, men vågade inte. Dessutom såg du ut att leta efter någon… 
 
Hur som så blev jag både peppad och skrämd av tanken att utmana mig själv att springa milen när jag såg ditt och min sambos resultat på loppet. Trots att jag ser mig som en icke-löpare så bestämde jag mig för att börja springa denna sommar. Med hjälp av löpskolan.se hittade jag ett program som jag följde slaviskt i 5 veckor. Sedan sjönk mitt självförtroende i botten och jag klarade inte av att springa utan att mentalt ge upp innan jag ens tagit på mig löparskorna. För att göra en lång historia lite kortare så lyckades jag med pepp från min sambo tillslut komma tillbaka till löpspåret och i tisdags var det dags för det stora provet, milen under 60 min. 
 
De första 3 km gick jättebra (höll ett 5:30/km tempo), sedan försvann självförtroendet och jag ville ge upp (mentalt, inte kroppsligt). Min sambo som jag sprang med peppade mig vidare och när jag lyckats ta mig 5 km funderade jag på om jag skulle låtsas stuka foten för att slippa fortsätta. Men. Då tänkte jag på dig och på att du minsann inte skulle ge upp, så jag låtsades att jag var du (låter säkert jättekonstigt) men det funkade! På något mirakulöst sätt fick jag extra energi och motivation att springa vidare. Trots att sista kilometern bestod av mjölksyra och tunnelseende så lyckades jag till sist komma i mål på 59:33 min. Inte historiens bästa tid, men för mig var det en jordskredsseger! 
 
Så stort tack för din (omedvetna) pepp (och fantastiska blogg) som hjälpte mig att uppnå mitt mål denna sommar! :)” 

 

Fina människa. Är det någon som ska tacka så är det jag. ”Du skulle minsann inte ge upp..” blir min bästa boost inför detta rysligt tidiga långpass – en pepp jag hoppas att du som läser också kan ta med dig. För DU KAN! Mer än du tror. Tack Ellinor och du – nästa gång hoppas jag du kommer fram för en kram :)

Fredagsfys med Mr Smith

ans_chins4

”Fredagsfys före fredagsmys” är ett inpräntat begrepp bland oss träningsmänniskor. Nog för att jag kör fys och mys de allra flesta dagar i olika former, och nog för att fredagsmys (med tanke på godiset) har fått ett negativt rykte, men för mig blir det i alla fall så denna fredag. Sen får man tycka vad man vill och ”fysa och mysa” på sitt eget sätt. Med dips och chips, promenad och choklad eller..

rackhav1Räckhäv – en av mina favoriter för baksida axlar/rygg som går att göra tyngre ju högre upp med benen du kommer och lättare ju mer upprätt du står (så att du kan ta hjälp av benen).

rackhav2Träningskläder: Linne – Röhnisch, shorts – The North Face, strumpor – Gococo, skor – Merrell.

…styrka för överkroppen – mestadels i smithmaskinen enligt denna filmsnutt. Fyra set av varje övning i klippet + smala tricepsarmhävningar och stående baksida axlar i cabelcross i 3 superset.

ben&jerrysNamnet stämmer inte lika mycket överens med hur jag funkar idag som för ett år sen, men mycket med vad jag ska ägna mig åt i morgon bitti – nöta!

Och efter ett lekstopp i Tessinparken (mina små träningskompisar var med) på vägen hem – glassshopping till själva myset. Hemma hos oss är det inte obligatoriskt med snacks på fredagar men mys är det oavsett, och i kväll måste jag ladda  inför morgondagens långpass. Det blir mitt andra och sista inför Helsingborg Marathon och planen är att testspringa uppåt 32 km. Snacka om att jag kommer behöver assistans av de här killarna + sushin mannen ska handla hem. Men jag litar på att de hjälper mig precis som så många gånger förr.

Marklyftstrappa & rumpkick

marklyft2

”It ain´t no meaning to be alive if you can´t do deadlifts” kommenterade en tjej på Instagram under en bild från mitt marklyftande igår. I så fall kan man säga att jag är nyfödd eftersom det är först det senaste året som jag börjat köra övningen (om man inte räknar raka- eller Bodypump-marklyft). Nyfödd och nyvaken med en mördande träningsvärk både i rumpa, lår och överkropp.

marklyft3

Därav namnet deadlift? Nej, lite ont – både under och efter träningen får man räkna med, men namnet handlar om att lyfta ”döda föremål” från marken. Inte döda sig själv även om det kan kännas så..

Jag har inte tränat så tunga övningar under sommaren då jag mest kört utomhus, så det var värken efter flera basövningar var väntad. Som vanligt hade jag bara en vag plan över vad jag skulle köra, och det blev ett pass med:

  • Utfallsgång med hantlar – Overhead squat med pinne, 4 superset
  • Frontsquat med dubbla kettlebellklot, 4 set
  • Marklyft där jag ökade vikt och minskade antal reps för varje set. En trappa med 12, 10, 8 och 6 set.

marklyft4Träningskläder: Linne – Reebok, löpkjol – Under Armour, strumpor – Gococo, skor – Merrell.

Eftersom att marklyft är en sådan komplett övning, ja faktiskt en helkroppsövning och ”meningen med livet” enligt vissa, skulle jag kunnat köra ett helt pass med bara marklyft. T.ex. fortsätta marklyftstrappan till ännu tyngre vikter och färre reps för att sen sänka vikterna och öka repsantalet igen. Tips för träning på ett gym med begränsad utrustning, när du har ont om tid eller helt enkelt om du vill bli stark och bra på marklyft. Själv hade jag inte bråttom och gillar variation varför jag även blandade in lite finlir som..

rumpspark1

  • Höftlyft + lårcurl i TRXMountainclimber i TRX, 3 superset
  • Bakåtspark i kabel, 3 set/ben (bild ovan). En riktig but killer!

Ja, du förstår att kroppen är mör och behöver en lugnare dag. Men kanske din tur idag?

Bästa långpass & event

20140808-133756-49076114.jpg

Många gånger är de spontana passen de bästa. Igår hade jag inga planer på något långpass men när jag vaknade pigg kl 7 i morse passade det fint att springa lite längre. Känna in skor och form inför en ev. marathon på flack bana runt Djurgården. Samtidigt fick jag chans att se hur långt laddningen i trådlösa sportlurarna räckte (över 3 h med tidigare pass inräknade) och lyssna på ytterligare några poddar. Bl.a. Framgångsresor och en intervju med Ove Rytter – en beundransvärd entreprenör, gurun för Svensk Bodybuilding och fadern till Fitnessfestivalen och flera träningstidningar m.m.

djurg_22kLöpkläder – Reebok, strumpor – Gococo, skor – Asics (vågar nog inte springa en mara i Merrell varför jag ville känna in mina gamla dämpade skor), klocka – TomTom, sportlurar – JBL Reflekt.

Tiden går fort med trevligt sällskap och det var en underbart vacker morgon. Jag tog det lugnt, njöt av solen, stannade och drack, svarade på telefonsamtal och kände mig relativt pigg hela vägen. Lite stumma ben efter 14 och skav vid latsen (mitt ständiga problem med som kombinerad löp- och kroppsbyggare när jag springer i linne ;) men 22 kilometer var annars ingen match. Jag är så glad! Långdistanslöpning är speciellt. Som en kravlöst resa där du hinner se, tänka och känna mycket.

milla_martinEfter långpass behövs varje kalori. Restaurangen finns på två ställen i Stockholm och har fräsch hälsosam mat, t.ex. kyckling och bulgur som jag åt.

Men sen blev det brott. Jag skulle möta upp Milla och Martin för ett lunchmöte om en träningshelg ute på Wenngarn Sportcenter 27-28 september (sammanträffande nog på restaurang Kalori som Over Rytter grundat). Det kommer bli en grym helg där hela familjen (men även för dig utan barn) kan träna, äta gott och ha det bra. Lyxig all inclusive med föreläsningar, träning för vuxna och barn (både tillsammans och var för sig), workshops, god mat och övernattning. Mer information kommer, men save the date!

Helsingborg Marathon?

20140806-121629-44189766.jpg

Visst ser man hettan i bilden? Eftersom mina stora killar sover till 10 på morgonen har jag själv också gått upp senare än vanligt (som du kanske märkt då dagens första blogginlägg kommer upp senare än vanligt). Välbehövligt samtidigt som det känns som att jag missar dygnets bästa timmar. De lugna. Tysta. Ensamma och svala mornar att kliva ut i och springa längs folktomma spår. Klockan 9 igår var det redan så kvavt att jag flöt i svett runt Djurgårdskanalen. 11 flåsiga kilometrar i skryttröjan från Stockholm Marathon 2012.

20140806-203753-74273388.jpg

Till Stockholm Marathon 2012 hade jag tränat ända från vinter och det gick ju bra (efter omständigheterna), men när jag senare på dagen fick ett brev med denna inbjudan trodde jag först det var ett skämt. Jag fyller år 13 september så ”grattis” stämde ju bra, men att ”du ska springa Helsingborg Marathon.. Om 5 veckor! Jag har inte sprungit längre än 12 km sen halvmaran i våras. Kanske dumdristigt att ställa upp med tanke på skaderisken, men en mara i vackra Skåne lockar verkligen.  Det är första gången loppet går och utmaningen lockar verkligen. Dessutom hinner jag ju inte ens bli nervös.

Vad säger ni? Ska jag? Skulle du?