Verkliga provet

IMG_2915

Redan innan vi tagit oss ut med alla barn, kläder och utrustning har jag fått ett svettigt träningspass. Jag visar upp många guldstunder, som de här bilderna från i tisdags, men skulle ljuga om jag sa att skidsemester med 4 barn bara är glassigt. Det är krävande med starka viljor åt olika håll, gnäll och småbråk, och hjärnan går på högvarv för att få med sig alla viktigheter på mornarna. Helst utan att glömma sitt eget, vilket ibland händer.

IMG_2914

Men när vi väl kommit ut släpper allt för det mesta. Stress och det mellanbror retades för blåser bort med fjällbris, och redan dag två vände Jonna från ”vill-inte” till ”kan-själv” i backen. Mamman jublar inombords, lycklig över att föra sitt intresse vidare till samtliga avkommor. Precis som min egen pappa gjorde när jag var liten.

Nästan lite läskigt hur vanor och värderingar går i arv, men själv har jag inte mycket att klaga på. Skulle vara min pedanta sida, känsliga nerver, och (ibland dumdristiga) envishet. Sistnämnda som några av barnen också fått.

20150127-221943-80383708.jpg

Jonna och Junior är lite väl kaxiga för sitt eget bästa. Helst vill de ge sig på de stora liftarna, men då Jonas var borta med storgrabbarna och åkte satte jag stopp. Det var tillräckligt svettigt att skejta upp för den korta barnbacken, hjälpa Jonna av bandet och sen kasta mig ner till Junior som ramlat i slutet av backen.

Träning jag inte tänker på eftersom jag inte ser det som träning. Jag ser det som livet när det är som roligast tillsammans med dem jag älskar mest. Verkligheten.

20150128-191758-69478127.jpgEtt verkligt prov på vad all träning på gymmet, i löpspåret, yogasalen och skidspåret gjort för fysiken. Det är sådana här dagar jag får kvitto på att kroppen orkar med det liv jag vill leva. Att utan problem orka med både en mil på längdskidor, flera timmars bollande med nybörjarknattar, och dans till Valles After Ski på samma dag. Nog känns det i benen och jag är skönt trött på kvällarna, men kroppen är förberedd, glad och stark.

20150127-222700-80820529.jpg

Men muskler och kondition i all ära – mest av allt behövs ett starkt tålamod. Utan det är allt annat lönlöst när man har med superhjältar att göra ♥

Bättre än inget

20150126-181448-65688044.jpg
Fjällvärlden och långa dagar med skidåkning och stughäng får mig att leva upp. Att komma in på kvällen med rödblommiga kinder, lycklig med lagom mosiga ben. Eller som idag – starta med ensamma skidtag i längdspåret. Igår körde Jonas eftermiddagsåkning och jag tar dagens morgonpasset. Dock bara en kort första vända för min del, eftersom de inte hunnit pista i spåret. Jag är inte den som brukar ge upp, men under semestern tränar jag bara för att det är skönt, och det blir det inte när man måste leka snöplog. Dessutom lockade utförsbacken med barnen mer.

20150126-224308-81788017.jpg

Inte något Gunde-pass alltså, men ”allt är bättre än inget” – ett tankesätt som passade in på hela gårdagen. Junior som åkte första gången i sitt liv skrek ”JAG KAN SJÄÄÄÄLV!!” när jag försökte hjälpa honom, medan Jonna bara åkte två åk. Två vändor då hon mer hängde i min famn än åkte skidor, men alla är vi olika, vilket är bra. Lika mycket som jag vill uppmuntra Junior vill jag backa upp Jonna, och så länge hon inte blir helt avskräckt är jag glad.

20150126-182922-66562174.jpg
Vi gör ett nytt försök idag, med kexchoklad i fickan. För du vet väl att lockbeten är fullt tillåtna? Och istället för att tjata och ge en negativ upplevelse är det bättre att berömma. För, som sagt, alla försök är bra. Allt är bättre än inget.

20150126-183342-66822087.jpg
Även Hugo och Hampus kämpade tappert ihop med mig. Vi försökte ta en ”genväg” hem till stugan, vilken råkade vara en lång transportsträcka till Högfjället – flera liftsystem bort. Det tog flera timmar och ingen lunch hade vi ätit, men som tur var hade vi Plopp i fickan.

För (tjatigt men) ”allt är bättre än inget” även när det kommer till ätbarheter. En Plopp är alltid bättre istället för soppatorsk. Att bli grinig och skakis av hunger i brist på något ”nyttigt”. En liten (och god) sak som gör stor skillnad på livskvalitén. Så dagens tips – ha alltid med energi i fickan. Om så en bar, russin eller choklad. Det gör dig go och glad. Faktiskt.

Redo för backen

20150126-071551-26151729.jpg
Vi är framme i Sälen och mer laddade än någonsin. Det ska bli så roligt att provåka med tvillingarna och stugan vi hyrt är perfekt. Skum doft innan vi vant oss (”perfekt är när det inte är perfekt” som jag brukar säga), klassisk furu, 3 sovrum, inga nära grannar om barnen vill röja loss, men nära Gustavsbacken.

20150126-072451-26691539.jpg
Igår köpte mat som att vi skulle vara borta i åratal, myste in oss, spelade vändtia och testade utrustningen. Till tvillingarna hyrde vi skidor och pjäxor, så söta att jag vill rama in dem.

20150126-072900-26940035.jpgHjälm kan se lite roligt ut på vuxna tycker jag, men man blir varm och skön om huvudet. Och skyddar det förstås.

Se upp i backen! Lissjanis invaderar.

Lindvallenresor & kostveckoslut

slalom_lindvallen1

Ända sen 2011 har vi gjort en årlig familjeresa till Lindvallen, med undantag från året då tvillingarna var bebisar. Nu packar vi ut för ännu en traditionell resa, och det blir bara roligare och roligare för varje år. Tyvärr har vi inte med någon farmor som förra året, så jag och Jonas kommer behöva byta av varandra med Jonna och Junior för brantare backar med de stora, men jag hoppas även vi lyckas frälsa de tvillingarna med skidåkarglädje.

junior_hjalmI år lockar hjälmen i alla fall. Alltid en bra start.

Bebisar är gulliga, men det är roligt när hela familjen börjar få samma intressen och alla kan vara med. Att uppleva världen tillsammans, trots att det är 6 år mellan Hugo och tvillingarna. Jag skriver mycket träningsrelaterade mål, mina drömmar yrkesmässigt, och hur jag jobbar mot att vara i balans – både fysiskt och mentalt, men det största för mig är ändå familjelivet.

skid_lindv

Nu blev det här inlägget djupare än jag tänkt, men jag (och säkert många med mig) kan behöva en påminnelse om detta ibland. Jag har aldrig haft som mål att bli rik och berömd, men att en familj att älska och bli älskad av. Och att spendera mina dagar med det jag älskar. Visst kräver stor familj och eget företag mycket slit. Du är aldrig riktigt ledig t.ex., varken privat eller yrkesmässigt, men å andra sidan får du mycket kärlek och det mesta är kul. Med rätt inställning, tålamod, och om du vårdar dina relationer väl.

lindvallen_ar

En av fördelarna är att du kan boka en spontan resa innan sportlovsveckan. Om eventuella skolbarn och anställd sambo får ledigt vill säga, och om familjen har råd. Ekonomisk trygghet är ju inte alltid en garanti som egen. Hos oss står Jonas för största inkomsten, vilket ibland är slitsamt för oss alla med många resor och sena kvällar, men därför extra viktigt att ta vara på dagarna vi är tillsammans. Ovan ser du bilder från våra skidresor från olika år:

  • 2011 var jag höggravid med tvillingarna, men skötte ändå rollen som skidlärare eftersom jag har mer skidvana än Jonas.
  • 2012 (överst till höger) höll vi oss hemma med två bebisar, med det blev ändå lite ”slalom på tippen” (Hammarbybacken som egentligen är ett sopberg) med Hugo. Det året vägrade Hampus.
  • 2013 var året jag åkte Vasaloppet och vi reste tillsammans med vänner/kollegorna Sofia och Gustav. Som tur var inleddes veckan med loppet så att nerverna kunde slappna av under resten av semestern. Nu tycker både Hugo och Hampus skidor var kul.
  • 2014 reste vi med svärmor och provade åka med tvillingarna för första gången. Det var INTE poppis! Pjäxorna gjorde ont och benen blev spaghetti. Däremot var det kul att det släppte för Hampus.

grill_lindvallenBilden från en utomhuslunch i Lindvallen 2012.

Och appropå spaghetti (=mat) är det dags att avsluta temaveckan kost mot vårens ”Toppenform 2015”. Hur har det gått för er som hade en målsättning för veckan?  Mina egna kostutmaningar för veckan har gått bra. Jag har varierat mina middagar och luncher, för det mesta ätit i lugn och ro, och bara tuggat 2 tuggummi. Känns som att både kropp och själ mår bra av detta, men en och annan läsk blir det säkert på semestern. Inga förbud som sagt, men balans är alltid eftersträvbart.

Mot Lindvallen 2015!

Silver & sömn

ans_silver

Att vakna upp till doften av nyvaken Junior, kaffe och semester. Andas, sjunka ner i soffan en stund och tänka över dagen. Skönt innan vi öser igång. I morgon åker vi till Lindvallen för en veckas skidåkning och hela lördag är tjock av fotbollsträning för båda storbarnen, bio och packning. Även jag ska köra ett snabbpass strax, men på helgerna kapar jag hellre min egen träningstid för att vakna i lugn och ro. Stress har vi nog av på vardagsmornarna.

wsportsw_morgonFoto av Hampus som vaknade upp som nr 3, laddad för fotbollsträning, och som gärna hjälper till med en bloggbild. Idag inviger jag silver W-Sportswears nya silverline-kollektion. Smickrande silverlinjer som ger smickrande look, och Wallderinskas kläder har verkligen skönt material som sitter bekvämt. Den här outfiten finns även i marin/silver och guldlinjer som jag visat tidigare.

Hos oss är det jag och Junior som är morgontuppar och sen ramlar resten upp, en efter en. Vi har helt enkelt olika inbyggda sömncykler här i familjen. Just sömn är för övrigt nästa veckas fokus mot Toppenform 2015. Träning och balanserad mat i all ära, men utan sömn blir allt annat lidande. I natt sov jag ca 8 timmar, vilket är lagom för mig.

Hur mycket behöver du sova för att må toppen?

Tonfiskröra & mammagöra

tonfiskrora_gora

Godmorgon från Lissjanis kök! När inlägget är klart står jag förmodligen där igen och gör frukost, men bilden är från gårdagens lunchfix. Jag har kommit ur ”mat-på-repeat”-perioden för mer inspiration att plocka bland gamla och nya recept. Igår blev det tonfiskröra som jag inte gjort på länge.

tonfiskroroa_ingr

Ingredienser:

  • En burk tonfisk
  • 1 dl keso
  • 1-2 dl naturell yoghurt/creme fraiche
  • strimlade soltorkade tomater
  • strimlade oliver
  • örtsalt & peppar

Blanda!

tonfiskrora_matkorn

Servera gärna med sallad, kokt ägg och matkorn. Eller som fyllning i pitabröd?

Även ett par av barnen gillade tonfiskröran om jag petade ut oliverna. Resten fick överbliven köttfärsås till. Det blir mycket matlagning på lediga dagar och ofta äter även barnens kompisar här.

mammalordag

Vi är som ett stort kollektiv på Gärdesbacken. Barnen springer ut och in hos varandra, sover över, leker, går till skolan ihop, äter o.s.v. Bl.a. var Jonna och Junior hos grannen när jag tränade, och sen följde deras dotter med oss på bio. Mannen är i Chicago där första Eleiko-utbildningen på amerikansk mark körs, men med ett bra nätverk och genom att ta till vara på ”det lilla” klarar vi oss galant.

Min nya tanke är ”om jag skulle dö i morgon – vad skulle jag då helst göra idag?”. Visst måste maten lagas och tvätten tvättas, men även vardagsbestyr blir roligare med lite fantasi. Dagens tips är att spela ”strump-memory” där barnen får para ihop tvätten. Funkar säkert på vuxna också :)

Ha en skön söndag!

Resan är målet

skridsko15

Om vissa inlägg är röriga kan jag skylla på att det är likaså runt omkring mig. Jullov och semester är härligt, men intensivt när alla familjemedlemmar är hemma. Jag skulle inte vilja byta bort det mot något i världen, men undrar vad jag gjorde med min tid innan barnen? Du som inte har barn – vad gör du?

Som lördagens skridskoprojekt. 1 timme att leta upp utrustning, kläder och ta oss dit, 30 minuter korv- och chokladätning, och 1 minuts skridskoåkning.

skrids_junior15

Sen vek sig benen, skridskorna gjorde ont och snöhögen intill hockeyhallen lockade mer. Ok ändå. De testade och vi hade ju fått vara ute tillsammansSamma sak igår då vi skulle göra ett par ärenden på Fältöversten och den 500 meter långa promenaden tog 1 timme. Men det var själva meningen med att gå ut. Barnen hade varit inne hela dagen och behövde röra sig innan de rev lägenheten.

aggmacka

”Det är resan som är målet” stämmer i flera fall, något som kan vara värt att tänka på i dessa ”kom-igång-med-nyårslöften-tider”. Att inte stirra sig blind på det stora målet utan att se till att njuta av saker och ting efter vägen. Av mellanmål och delmål. Det är varje dag, timme, sekund som är livet. Inte sen, när vi nått våra mål. Då byter vi bara fokus eller flyttar gränsen, men genom att rikta det lite närmare ”nuet” är det lättare att vara lycklig av det lilla.

yoga_skrEfter gårdagens yoga på SATS fick jag sällskap av nallarna hemma då jag skulle fota ett övningstips. Yoga är ett typiskt exempel på närvaro och en träningsform där ofta önskar att passet ska vara längre eftersom det är så skönt.

På samma sätt ser jag på träning. Med åren har jag lärt mig att jag inte måste vara ”död” i slutet av varje pass. Även om vissa är tuffa vill jag gå från gymmet med lätthet och en känsla av att gärna göra om det. Elitidrott och träning inför tävlingar/resultat är en annan femma. Där krävs ofta press över comfort zone, men även den går att göra rolig med olika motivationshöjare. Lura hjärna. Träning är färskvara, och vill du fortsätta hålla suget uppe livet ut är det bra att bli kompis med känslan. Att träna på en nivå som gör att du vill ha mer, och göra den till en naturlig och skön del av livet.

Summering. Sätt gärna mål – det är motiviationshöjande, spännande och utvecklande, men tänk inte att du blir lyckligare när du är framme. Det är förmågan att ta till vara nuet, vardagsguldet, som är nyckeln. Resan är målet.

Ensamvarg går stavgång

fjallprom_sno

Ensamhet. Tystnad, sånär som knarr under sulan och en fjärran skoter. Ända sen jag var liten har jag behövt min ensamtid, och i en by med under 200 invånare och skog runt knuten är det lätt att få den. Jag älskar julens gemenskap, att ha folk omkring mig och umgås, men är också glad över att jag trivs med mig själv. Förmodligen är det min Jämtländska ådra som gör att jag mår så bra av stilla tanketid, gärna ihop med natur och motion.

stavgang fjall_snoIgår var det neråt -22° kallt och fantastiskt vackert ute. Efter bygge av snögrotta ville barnen in och värma sig, men själv tog jag mammas gångstavar och knatade upp på ett fruset skoterspår. Klockan var strax efter kl 13, men solen redan på väg ner bakom fjällen. Två skoteråkare med GoPro-kameror på hjälmarna svischade förbi, annars inte en enda lämmel i sikte.

julgranarJag premiärtestade min egen Hero4 som jag fick i julklapp av mannen. Den minimala kameran får lätt plats i fickan och ger dessa coola välvda bilder. Nästa gång kanske det blir film, men då vid någon mer fartig aktivitet. Nu var det som sagt mer långsamma andetag och lugn jag sökte.

Efter en vända upp till Quarntjärn med frost i ögonfransarna var jag ändå varm i kroppen. Dels av att pulsa i Nokia-stövlar med extra kraft av stavtag, dels av insikten jag fick att ”jag är trygg och lycklig ensam i enkelheten”, dels av storheten på det vida, vita fjället, och dels den kärlek som väntade hemma i värmen. I huset på Lassebacken ♥

jul14_brasaKusinerna tinar upp med varm choklad och lussebullar efter uteleken. 

Hur känner du för ensamhet?