Browsing Category

Barn & träning

Barn & träning

Mellanbarn

hampus_9ar

Det är onsdag, mitten av veckan och dags att fira Hampus – familjens mellanbarn och sommarens sista födelsedagskille. Idag blir vår älskade pojke 9 år. Tuffa och samtidigt känsliga Hampus, åskmolnet och solstrålen, social och omtyckt bland vänner samtidigt som han även gärna leker för sig själv. Kloka killen som har lätt för sig både i skolan och flera sporter men inte är den som tar plats. Lillebror till Hugo och från 4-års ålder storebror till tvillingar.

hampuskollage

Jag är så stolt över Hampus. Älskar alla mina barn lika mycket, men känner extra stor förståelse för honom p.g.a. hans position i syskonskaran. Extra band av gemenskap. Jag är också mellanbarn med en storasyster och en lillebror och delar flera av de typiska egenskaperna som mellanbarn ofta har. Vet av erfarenhet att du kan behöva kämpa lite mer än dina syskon över uppmärksamheten, men att det även har sina fördelar att ha ett storasyskon som håller koll.

Det är intressant med psykologi och beteendevetenskap tycker jag, därför läste jag på lite om mellanbarn för att förstå mig på Hampus och mina personlighetsdrag. Även om inte källorna är 100% tillförlitliga känner jag igen flera av sidorna både hos mig själv och Hampus.

Hampus Lissjanis vinkar.
Om mellanbarn:

Stereotypen: Ett socialt geni, en fredsbevarare och noggrann med rättvisa.

Ibland kallat det bortglömda barnet, eftersom det kan få svårt för det att göra sig synligt mellan stor och liten. Du har varit klämd i mitten och varken varit stor och duktig eller liten och gullig. Eftersom du har lärt dig att inte ställa till besvär utan hellre foga dig så har du också utvecklat stor flexibilitet och kan anpassa dig till de mest skiftande situationer.

Men det kan också ha varit svårt att byta roll, från att vara minst till att bli mellanbarn när ett nytt syskon föds. I en familj med tre pojkar kan den mellersta bli extremt manlig, han tvingas ta i för att synas. Om det är tre flickor satsar den mellersta ofta på utseendet, odlar sin kvinnlighet för att synas och bli bekräftad. Hon kan få svårt att hitta sin roll och kan få anlag för depression och är också överrepresenterad ibland kvinnliga alkoholister.

Bästa sidor: Du är en fredlig lagspelare som trivs bra i mitten. Mellanbarn har lärt sig att både ge och ta order och har fått psykologiska muskler för livet. Duktiga på att kompromissa och medla. Flexibla, tål förändringar bra och lyssnar gärna på andra.

Sämsta sidor: Tar inte ställning, blir alldeles för lagom och har inga bestämda åsikter. Smiter undan vissa uppgifter och hänger med kompisar och kollegor i stället. Kan dra sig in i sin drömvärld eller kämpa extra hårt för att utmärka sig.

Här trivs du inte: I konservativa, tråkiga yrken och miljöer. Där du känner dig ensam och inte hittar din identitet.

Partner: Eftersom du är flexibel och har erfarenhet av både äldre och yngre syskon så kan du passa ihop med nästan vem som helst.

Yrke: Diplomat, jurist, socialarbetare, medlare eller förhandlare. Mellanbarnet är också vanlig i fackliga sammanhang. Även programledare är ett typiskt yrke. Där får mellanbarnet synas ordentligt, men behöver inte stå för åsikter själv utan har en megafonroll.

Fakta från Sund.nu och Expressen Hälsoliv där du även kan läsa om övriga i syskonskaran.

hamp8_tartaFörra årets kalas för Hampus, i Jorm hos mormor och morfar.

Strax ska vi ladda upp för frukost på sängen och sång. För en gång skull är det bra att han är en riktig tröstmössa på morgonen och inte vaknar av förberedelserna i köket. Hampus skulle kunna sova halva dagen om han fick, men det går inte för idag har vi fullt upp. Först blir det häng på Kampan med några vänner, senare bowling och önskemiddag, kanske ute. Hampus är lite ledsen över att inte få fira sin dag i Jorm som han alltid brukar, men vi försöker göra den så speciell som möjligt här i stan istället.

Grattis på 9-årsdagen Hampus! Älskar dig oändligt ♥

Barn & träning

Att bli gravid efter ortorexi – läsarfråga

junior_jonna_nyfodda

Mamma till 4 barn.

Eller 6 om jag räknar med våra änglar. Det är lätt att bli hemmablind, att ta det jag har för givet. Även det som varit mitt livs största mål, att bilda familj, få barn och gärna många.

Jag får nypa mig i armen ibland för att förstå. Det är en svindlande tanke att allt blev så bra till slut, men vilken jäkla resa det varit. Först att bli gravid, sen all dramatik kring våra trillingar. Efter det en ”normal” och smidig graviditet med ett barn (Hampus Junior), därefter ännu ett par års hormoner för att få Jonna och Junior.

Nu närmar sig Hugo´s födelsedag som även är änglarna Jonna och Hampus. Barnen vi kämpat för i år, speciellt jag som behandlades med hormoner, gick på hundratals gynekologkontroller, och gjorde allt i min makt för att bli gravid. Även om det mer handlar om en gåva än bedrift.

annalissjanis_gravid_gym

En strävan som ofta sker i det tysta eftersom du knappt vågar uttala det för dig själv i rädsla för att ditt livs dröm inte slår in. Orkar du leva då? Du ser magar och barnvagnar överallt, ”malliga” par som suckar över gnäll och gråt från sina barn i mataffären. Vad har de för rätt att klaga? Så kunde jag också tänka mitt i hormonkarusellen, när den förbannade blödningen kom efter ett försök, då allt kändes mörkt. För vissa en känsla att inte vara ”normal”, att inte vara en ”riktig kvinna”.

Jag får flera mail från tränande tjejer om svårigheten att bli gravida. Vissa som haft ätstörningar eller länge tränat prestationsinriktat och förlorat mensen, som Sara:

Läsarfråga – att bli gravid efter ortorexi

Hej Anna!

Vill såklart börja med att säga att jag följer din blogg slaviskt eftersom jag älskar dina personliga, sunda och energifyllda inlägg! Fortsätt så!

Jag är 30 år, arbetar som polis och är uppvuxen med träning och rörelse! Jag har alltid varit engagerad i olika sporter och jag kan inte riktigt minnas senast jag hade en riktigt lugn träningsperiod i livet.

För ungefär 5 år sedan gick träningen till överdrift och jag är övertygad om (så här i efterhand) att jag hade ortorexi en period. Min mens försvann och en stor del av min fritid gick åt till att tänka träning och mat.

Idag har jag ett sunt förhållande både till träning och mat, och jag tränar och äter vad och när jag vill.

Nu till min fråga. Min mens har aldrig kommit tillbaka efter den försvann för 5 år sedan. Jag gick ganska tidigt till en läkare som sa att det inte var någon fara, utan att den skulle komma tillbaka så småningom.

Min sambo (33 år) och jag är otroligt sugna på barn, men det är ju ett stort problem nu när jag inte har någon mens och alltså ingen ägglossning. Jag är utredd hos en gynekolog och har egentligen inte fått någon riktig diagnos. Alla prover ser bra ut och har fått hormoner utskrivna för att hjälpa mig på vägen. Har dock ätit hormonerna (Provera och Pergotime) ett par omgångar nu utan egentliga resultat.

Läkaren nämnde inget om träning eller vikt eftersom mitt BMI är normalt (167 lång väger ca 56 kg).

Jag har dragit ner på träningen och försöker lägga på mig lite extra fett, men det är såklart jobbigt när folk börjar undra och säga ”du ser så pigg och frisk ut i ansiktet”… mm.

Nu till min fråga. Om jag förstått det hela rätt så har du haft liknande problem när ni försökte skaffa barn? Vad var det du gjorde tror du som kickade igång din kropp till att fungera normalt? Är det klokt att helt lägga ner träningen (kommer få otrolig abstinens då) eller ska jag fortsätta leva som vanligt och äta ännu mer?

Ännu en gång vill jag tacka för en inspirerande blogg!

Med vänliga hälsningar

Sara

Mitt svar:

Hej Sara!

Tack för ditt mail och roligt att du gillar bloggen!

Jag förstår din oro och känner igen mig i det du skriver. Själv fick jag barnen före jag blev sjuk i ortorexi, men även innan dess tränade jag väldigt mycket, även om det inte innebar så mycket intervaller och löptävlingar.

Jag har skrivit ett helt inlägg med mina bästa ”bli-gravid-tips” tidigare, men vill även ge dig några personliga råd. Nu vet jag inget om din träning eller fettprocent, men BMI är ett SÅ dåligt mått. Du som tränar kanske inte har något kroppsfett alls utan enbart muskler, vilka väger mer än fett. Jag är relativt ”smal” även idag, är 167,5 cm lång och väger 59 kg, vilket är min ”normalvikt” enligt längd/ålder/gener etc. (enligt uträkning när jag var på Mandometerkliniken). Om du vill ha något att jämföra med då vi är nästan är lika långa, men annars är det bara dig själv och din procent kroppsfett du ska utgå ifrån. Det är i där östrogenet lagras, hormonet du behöver som kvinna för att bli gravid.

Jag tycker inte du ska sluta träna helt, både kropp och själ mår bättre av att du rör på dig, men som du skriver – kanske ta fler vilodagar och träna lugnare när du väl tränar. Strunta i intervaller när du springer, styrketräna utan att maxa. Se det som en en återhämtning- och underhållsträningstid. Du har många år på dig om du senare skulle vilja träna mer prestationsinriktat och just nu är en graviditet ditt största mål, eller hur?

Sen tycker jag du ska ligga läkarna om att få mer hjälp än tabletter. Mer energirik mat och lugnare träning borde ge dig mensen tillbaka med tabletter om det inte är någon annan orsak till att du inte får mens. Kräv ett svar från dina läkare. Jag åt också Provera och Pergotime, vilket gav mig mensen tillbaka, men funkar inte det är sprutor steg 2 och därefter provrörsbefruktning. Men för att den hjälpen ska funka behöver du ha tillräckligt med underhudsfett, det som får livmoderslemhinnan att ”tjocka på sig”, platsen där ägget ska fastna.

Jag önskar er all lycka till, håller alla mina tummar och tår. Kram!

Sara´s svar:

Tack så mycket för svaret! Vad peppad jag blev nu! Hade tänkt mig ett löppass nu på f.m men byter det mot en skön promenad istället!

Precis som du skriver har jag ju massor av tid efter att barnkarusellen är klar att träningssatsa igen! (Har liksom glömt bort det).

Egentligen borde jag verkligen njuta en period framåt nu och hitta en balanserad och lugnare livsstil!

Tack ännu en gång!

Mitt svar:

Hej Sara!

Vad glad jag blir att du känner dig peppad. Heja dig! :)

Snällt om du hör av dig, oavsett hur det går. För mig var det en lång resa, men verkligen värd mödan. Så ge inte upp. Våga tro.

Ha en trevlig promenad nu och lycka till framöver!

annalissjanis_amma_tvillingarEtt av mitt livs lyckligaste ögonblick, tillsammans med det där jag fick hålla Hugo, vår ängel Jonna och Hampus, första gången. Att få barn är en gåva och många gånger inget du själv styr, men jag tror ändå vi kan påverka mycket bara genom att hoppas. Att göra det vi kan göra rent fysiskt, själva och eventuellt med hjälpa av utomstående, men framför allt aldrig ge upp mentalt. Själv hade jag adopterat om jag inte kunnat få biologiska barn, för mamma var jag redan i min målbild. Frågan var bara när. 

Barn & träning

Releaseevent för Dante på Akademibokhandeln

Anna Lissjanis - bokrelease på Akademibokhandeln

En lika vacker dag som vid senaste boksigneringseventet på NK. Lika bubblande glädje inombords, något som gav mig den där extra energin du inte kan förklara med bra kost eller återhämtning. Tunga marklyft på morgonen och senare med Caroline mot ett roligt Boksigneringseventet på Akademibokhandeln Mäster Samuelsgatan på kvällen.

ica_akademibokhandeln_dantePrecis som sist bjöd ICA Sverige våra gäster på ICA I love eco smoothies för de minsta, ICA Gott liv Bär- & nötmix och Fruktmix, samt Crush – en ny bubbeldryck utan tillsatt socker, smaksatt med 14% fruktjuice.

Det var kul att ha med Junior och Jonna sist, men den här gången fick de följa med pappa till Hampus fotbollsavslutning istället. Lite smidigare att ställa i ordning festbordet utan små spillande ”hjälpredor”, färre toalettbesök och jag kunde koncentrera mig fullt på våra gäster.

dante_akademibokhandeln_emma_lous

Som Emma-Lous, toppbloggare på Allt För Föräldrar. Hon var den som vann en extra goodiebag med bland annat träningskläder och köpte även en bok till sina barn. Emma stannade länge och pratade, bland annat om hemgjord barnmat, något som hon verkligen har koll på.

dante_akademibokhandeln_fam_jonasson dante_akademibokhandeln_mia_olivia_ella

Min kära syster kom med hela stora familjen. Stackars Thomas hade kämpat hårt med bil och tre barn mitt i smeten av stan, medan syrran kom direkt från jobbet. Oavsett hur är jag så glad att de alla kom för att fira min bok. Maria har varit med ända sen jag som 5-åring tejpade ihop egna små böcker, var den som hjälpte mig att skriva text och alltid funnits där som stöd och beskyddare. Så än idag. Syster Mia´s recension av Dante-boken här.

mia_annalissjanis_dante dante_akademibokhandeln_anna_milla_carro

Ännu en tjej som står mig nära är Milla. Hon dök upp för att gratta mellan jobb, PT-kund och därefter ett löplopp – Sthlm 10 som gick för 1a gången. En full agenda ända sen hemkomsten från Turkiet, men trots det tog hon sig tid att komma. Fina människa.

dante_akademibokhandeln_besokaredante_akademibokhandeln_kund

Det var även många obekanta som stannade vid vårt signeringsbord, pratade, smakade på vårt tilltugg och köpte en bok med Dantes alfabetsaffisch till. Många gillar idén med två böcker i en och att den passar att läsa för barn i olika åldrar. Mycket roligt att höra, för det är vad jag också tycker är så bra med vår barnbok.

dante_akademibokhandeln_lapp dante_akademibokhandeln_tavla dante_akademibokhandeln_tv

Akademibokhandeln har marknadsfört vår bok och eventet superfint. Både på sin hemsida, storbilds-TV inne i bokhandeln och på flera ställen runt om i butiken. De var även mycket trevliga, hjälpte oss på plats och en i personalen köpte även en bok till sitt barnbarn.

Tack igen till alla som kom för att fira med oss, till Akademibokhandeln, ICA för sponsring, Malin Nylén för proffsig hjälp med marknadsföring och som alltid – min grymme bokskrivarpartner Caroline ♥