Förvirrad men glad..

Känner mig helt förvirrad av alla blogginlägg om kvinnoideal och träningstidningar. Först dissar jag tjejers objektifiering, sen skriver jag att jag själv tränar för att få en kropp jag trivs med, d.v.s. en kropp som JAG tycker är snygg. Motsägelsefullt? Ja, något.

Så, för att reda ut en gång för att var jag står så är det så här. Jag gillar inte att tjejers prestation inte framhävs så som killars och att de visar brösten i en träningstidning. Däremot har jag inga problem med att snygga kroppar visas upp då jag tycker att träningstidningarnas kroppar är betydligt sundare än dem man ser i modebranschen. Dessutom är det vad de flesta av oss VILL se, träningstidningarna vill såklart överleva och sälja.

Visst är det sorgligt att tjejer och killar får dålig självkänsla av samhällets ideal, men det krävs så mycket mer än att byta bilder i träningstidningarna för att ändra på idealen. Vi får göra det lilla vi kan genom att ge barnen en trygg uppväxt med mycket kärlek för att bygga deras självkänsla. Bygga från grunden – det är bästa starten, men även som vuxen försöka föregå med gott exempel.

Nej, nu går jag och tränar. Rensar skallen och njuter av min starka kropp. För trots allt är det den sköna känslan och träningsglädjen som får mig att fortsätta träna! :)

Jag har en blandad uppfattning om dessa tidningar och sollar ut det jag tycker är läsvärt.

Debatten går varm på flera träningsbloggar om ideal och synen på tränande tjejer. Speciellt Emliscious har många bra tankar om ämnet. Jag tycker själv det är sorgligt att varje omslag på träningstidningar ska driva tjejer till att ”rasa i vikt”, ”få platt mage” och ”smala ben”. Att detta alltid ska vara skälet för tjejer att träna. Men det är vad som säljer. Det är vad många vill läsa om och det är därför många tränar – för att bli snygga!

Jag tränar OCKSÅ för att få den kropp jag vill ha och skulle ljuga om jag skrev att jag bara tränade för att må bra. Tror långtifrån att jag är ensam, men det är så fult och skamligt att erkänna att man vill se bra ut. Jag tränar dels för att fylla mitt endorfinbehov/glädje/må bra och dels för att forma kroppen (bli stark/muskulös/deffad/få bra kondis). Sen är jag såpass gammal och har kunskap att se bortom tidningarnas rubriker. Jag vet redan hur jag ska träna och äta för att gå ner i vikt eller bygga muskler och känner att jag sällan lär mig något nytt av tidningarnas diettips. Har dessutom kommit in i träningscirkeln så att jag tränar, njuter och mår bra utan att tänka på de positiva resultaten på formen som träningen ger. (Går alltså INTE till gymmet och tänker, ”nu ska jag träna och bli snygg” utan för att jag älskar att träna).

Min slutsats är att om träningstidningarna ändrade sina rubriker skulle de inte sälja lika bra och därför fortsätter de som de gör FASTÄN de vet att det kan ha negativ påverkan på unga, osäkra tjejer. Tidningarna glider på en redan starkt etablerad syn i samhället där vi tjejer uppfostras från barnsben till att behaga och vara fina. Ska något ändras måste vi uppfostra våra små tjejer annorlunda så att de inte är intresserade av att se ut som tjejerna på tidningsomslagen. Så att de förstår att de duger som de är. Först då ändrar tidningarna sin inriktning för att fortsätta sälja.

Jag tänker göra allt jag kan för att min lilla tjej i magen inte ska bry sig om hur hon ser ut, så länge det går. Det är min skyldighet som mamma.

Det var kallt, men en härlig stund i pulkbacken fick vi i alla fall.

En sån här vacker vårvinterdag blir folk som tokiga och vill UT i solen! Jag med. Kanske är det så att vi omedvetet söker oss ut i solen för att tanka på med D-vitamin efter den långa, mörka vintern.

Fakta om D-vitamin:

• Vår hud bildar själv D-vitamin i solen.
• Mörkhyade personer har svårare att tillgodogöra sig D-vitamin från solen och kan få brist av att leva i solfattiga länder som Sverige.
• Vitaminet stärker immunförsvaret och har visat sig hjälpa mot influensa.
• D-vitamin finns i fet fisk, äggula, kantareller, margarin och berikade mjölkprodukter. D-vitamin är ett fettlösligt vitamin som kan lagras ett tag i kroppen. Vi behöver därför inte få i oss D-vitamin varje dag.
• En brist på D-vitamin kan öka risken för depression, benskörhet, cancer, diabetes, autism och hjärt- och kärlsjukdomar.
• Överviktiga personer lider brist på D-vitamin vilket kan bero på att det fettlösliga D-vitaminet binds i kroppsfettet så att de inte kan tillgodogöra sig det i blodet. Det krävs stora mängder D-vitamin för att mätta vävnaderna så att det blir något över som kan tas upp av kroppen.
• Äldre personer är en riskgrupp om de sällan vistas i solen och har svårt att tillgodogöra sig D-vitamin genom kosten.

Källa: Expressen/Hälsa.

Jag har ALL anledning till att sluta träna men så länge jag (& bebisarna i magen) inte tar skada kör jag vidare. Är tokfrälst och helt inne i den goda "tränings-cirkeln".

Tidig morgon och snart på väg mot gymmet för lite konditionsträning och sen jobb på gym. Vad är det som gör att vissa lägger av att träna efter ett par veckor medan andra fullkomligt bor på gymmet? Jag tror det handlar om att komma in i en god cirkel. En cirkel där resultat/ trevlig personal/ träningskompisen/ den sköna känslan/ bra musik/ en uppmuntrande PT m.m gör dig peppad att fortsätta.

Gymmens största problem är folk som slutar träna och måste därför focusera på att behålla sina kunder. Det räcker med ett otrevligt bemötande i receptionen för att en nybörjare ska sluta gå dit. Eller illaluktande omklädningsrum och dålig musik. Det krävs så lite för att den ”ofrälste” ska få en ursäkt att sluta.

Träning kanske är självklar och lätt att motivera sig till för mig (och dig?), men inte för dig som inte kommit in i cirkeln. Ge inte upp – jag lovar att de positiva bitarna till slut övervinner de negativa och du dras in i cirkeln du aldrig vill komma ur!

Hoppas ni ser vilken mage som är min. Nu i v. 23, han i v. ?

Det är inte bara äldre människor jag kan jämföra mig med nu när jag är gravid, utan även män med bukfetma. En gravid mage är skrattretande lik en man som är smal för övrigt, men har en tjock mage. Men det är betydligt sundare att vara gravid än att ha bukfetma och jag blir (förhoppningsvis) av med min mage rätt snabbt när barnen är ute medan mannen till vänster kommer få jobba desto hårdare.

Bilden ovan är från Läkemedelsvärlden. Där kan du läsa om varför bukfettma är så farligt.

Själv var jag tvungen att välja – en deffad kropp eller barn. Valet var lätt. Jag har ändå fått kämpa för att bli gravid och tvingats lugna ner träningen och medvetet gått upp i vikt för att lyckas, något som man som ung tjej kanske inte tänker på förrän det är dags att bilda familj. Vill med detta bara säga – tänk efter vad du vill mest av allt här i livet!

P.S. Nu inte sagt att Adela vill ha barn. Hennes val i livet är säkert fitnessbranchen. D.S.

Själv sitter jag sällan i soffan. Hellre då framför datorn för att blogga.. ;)

Forskning visar att för mycket stillasittande ökar risken för bl.a. hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och fetma. Kanske inget nytt, men detta gäller även för oss som tränar. Man bör enligt de nya rönen inte vara inaktiv längre än 3-4 timmar i sträck. Helst ska man upp och röra på sig minst en gång i timmen för att aktivera musklerna.

T.ex. kan en person med ett stillasittande jobb, som tränar 4 ggr/vecka vara mindre häslosam än en som aldrig tränar men som rör sig hela dagarna på jobbet (t.ex. en förskolelärare). Jag känner genast att jag absolut INTE ingår i någon riskgrupp då jag både tränar och rör mig väldigt mycket i jobbet (som PT, instruktör och i receptionen springer man runt hela tiden) och hemma (lagar mat, hänger tvätt, busar med killarna o.s.v.).

Källa: Friskispressen 5 (en mycket innehållsrik träningstidning måste jag säga).

Som en fortsättning på mitt

Själv bloggar jag inte heller bara för att andra ska läsa, utan har bloggen lite som träningsdagbok. Sen om de som läser väljer att bli provocerade av att jag tränar mycket är upp till dem. Jag tänker inte sluta skriva om mina träningsveckor bara för att andra kanske jämför sig och får ångest. Det är inte min mening att skryta och jag råder aldrig någon annan till att träna lika dant som mig.

Jag upplever inte någon träningsbloggare (av de jag läser) som ”ohälsosam”, utan tycker det är roligt att läsa om hur olika vi är fastän vi har samma stora intresse – träning! Sen är det självklart att alla inte är superhälsosamma (inte jag heller ibland) i perioder p.g.a. specifika mål med träningen. Men det får man offra för att få resultat. Punkt slut.

Min hälsomiddag bestod av kycklingwook med råris. Hälsosamt så det sprutar ur öronen.

Just nu bloggas det för fullt om hur häslosam hälso-/träningsbranchen egentligen är (läs Emelies och Saras åsikter). Själv tycker jag man får ta allt som skrivs i bloggar, tidningar som visas i olika viktminskningsprogram på TV o.s.v. med en nypa salt. Man måste alltid utgå från sig själv och om en person mår bra av att träna 7 dagar i veckan behöver inte en annan göra det. Allt är individuellt och beror på så många faktorer:

• Sover personen tillräckligt så att han/hon hinner återhämta sig (och därmed kan träna ofta)?
• Hur varierat tränar personen?
• Hur lång träningsbakgrund har han/hon?
• Hur HÅRT tränar han/hon?
• Hur långa är träningspassen?
• Vad och hur mycket äter personen?

Alltså, vad som är hälsosamt för en person behöver inte vara det för en annan. Du måste alltid utgå från dig själv och pröva vad DU mår bra av.

Sen kan jag hålla med om att de som inte har så mycket kunskap lätt kan luras och tro att det som skrivs är lag och det enda rätta sättet. Dessutom är det, precis som Emelie skriver många i träningsbranchen som haft problem med ätstörningar, men jag anser att då även många som läser träningstidningar/träningsbloggar har/har haft liknande problem är det kanon att de får se att det finns en väg ut. Att de inte är ensamma.

Nu blev det väldigt långt och flummigt, men sammanfattningsvis vill jag säga att alla människor har ett eget ansvar för sin hälsa. Låt dig inte luras av mirakelmetoder och piller. Utgå från dig själv och vad DU mår bra av!

P.S. För att nå vissa resultat GÅR det inte att leva hälsosamt. Det gäller de flesta idrotter, från Fitness till skidåkning i eliten. Alltså behöver inte träningsbranchen alltid vara hälsosam. Kanske bör man rent av skilja mellan hälso- och träningsbranchen i vissa fall? D.S.

Idag gillar jag det jag ser i spegeln, med eller utan några extrakilo.

Lycka är att LEVA och vara frisk. Var och varannan tjej (och nu ökar det även bland killar) har haft/har någon form av ätstörning. Anorexi, bullemi, ortorexi, hetsätning o.s.v. Det är läskigt att se vad samhällets krav på att vara smal, sund och vältränad kan göra med, framför allt unga människor. Sen är socker en stor bov. Det finns i nästan allt och det är lätt att bli beroende.

Jag har själv haft stora problem med anorexi när jag gick i högstadiet, men tack vare mina stöttande föräldrar, som verkligen bryr sig, tog jag tag i sjukdomen. Jag pratade med en psykolog på BUP. Då jag tyckte han var knäpp tänkte jag att jag själv skulle klara upp att bli frisk – så det gjorde jag. Har alltid varit enormt målmedveten och då jag VILLE bli frisk BLEV jag frisk (eller mer en ”nykter” anorektiker). Det var kämpigt, men jag tvingade mig att äta. Jag ville leva. Jag älskar mitt liv och mindes hur jag som liten knappt ville sova för det var så roligt att vara vaken och LEVA.

Jag ville bli mamma, och det bet hårt när de sa att jag kanske inte skulle kunna bli det om jag forsatte att svälta mig själv – ännu en stor anledning till att jag tog tag i problemet. Så jag började äta mer och mer. Jag gick upp i vikt, fick livsglädjen tillbaka och nya vänner (som jag har kvar än idag). Och nu har jag fyra underbara barn (varav två änglabarn), trots att jag fått kämpa för att få dem (kanske p.g.a. ätstörningarna som ung).

Även idag kan jag ha mindre ”återfall”. Inte så att det skadar min hälsa, men när jag mår dåligt blir jag extremt strikt mot mig själv. Äter då aldrig något onyttigt (mer typ ortorexi). Men just nu mår jag kanonbra och är stolt över att jag kan äta en bit äppelpaj en vanlig torsdag om jag vill. Hälsa för mig är att äta nyttigt, men ändå kunna ta en ”godisbit” utan att må jättedåligt.

Tänk efter innan du börjar experimentera med kosten. Du kan få ångra det längre fram i livet.

P.S. Jag är med detta sagt inte emot att dieta kortare perioder för att nå ett visst resultat så länge man är medveten om att detta inte är ett sätt att äta på för alltid. Nyckel för att klara av att dieta är medvetenhet och att sätta upp en tidsbegränsning. Sen är det inte alla som klarar att äta socker och då tycker jag man ska låta bli. Det finns ju så mycket annat gott. D.S.

Förpackningarna i soporna, innehållet i min & resten av familjens magar.

Jag njuter av att träna, röra på mig, svettas. Jag njuter också av god mat och en och annan onyttighet som sätter guldkant på tillvaron. Inte varje dag. Men någon gång i veckan. Tror inte på förbud – det förstorar hela grejen och tränar du mycket gör några extra kalorier varken till eller från. Så mumsa på med gott samvete! :)

P.S. MEN – ska du tävla i Fitness eller har som mål att gå ner x antal kg måste du såklart tänka efter och inte äta för mycket. Men det gäller ju allt ätbart. D.S.

• Smala ”pojkhöfter”? Träna tunga benövningar för att få bredare lår och större rumpa. Träna även upp axlarna och latsen för en bredare överkropp vilket tillsammans med rumpa/lår ger sken av att en smalare midja/bredare höfter.
• Små bröst? Träna upp bröstmusklerna som sitter under dina egna bröst. Framför allt de övre bröstmusklerna. Det blir då en liten ”klyka” av muskler och du får dessutom ett ”naturligt bröstlyft”.
• Dålig hållning? Bara genom att räta på ryggen och dra bak axlarna har du förändrat din kropp enormt. Träna mycket rygg, baksida axlar och mage för en bättre hållning.
• Putmage? Det främsta du bör göra för att få plattare mage är att försöka gå ner i vikt. Träna mycket kontitionsträning. Men även träning för de inre magmusklerna kan hjälpa till att dra in magen (bra för dig som fått barn eller gått ner i vikt snabbt). Plankan, kontrollerade crunches på boll och andra coreövningar är bra.
• Gäddhäng/stor rumpa m.m.? Här finns bara en metod och det är att gå ner i vikt (d.v.s. göra av med mer energi än du petar i dig). Träna mycket konditionsträning för att bränna fett, men även styrketräning för att behålla musklerna (som dessutom ökar din förbränning) och få en fastare kropp.

Nu för tiden är jag nöjd med min kropp och tränar mest för att jag älskar det och för att jag vill vara stark, inte så mycket för att förändra kroppen. Men jag tycker inte att man ska ”smyga med” att man tränar för att se bra ut. Alla säger att de gör det för att ”må bra”, men i grund och botten vill ju alla trivas med sin kropp.